Kommer ni ihåg den vedertagna frasen att IT-branschen är omogen i jämförelse med byggbranschen som varit med så länge och vet hur man faktiskt genomför "projekt"? Visst börjar den liknelsen kännas en aning daterad så här framme i 2019?! Visst börjar vissa saker faktiskt nu falla på plats i takt med att branschen lärt sig både det ena och det andra genom misslyckanden och lyckanden?!
Magiska ting sker
I takt med att vi i den agila generationen kopplar greppet och sätter oss i ledande positioner i näringslivet, i bankerna, i delar av den offentliga sektorn och börjar jobba, sker magiska ting. Nåväl magin är på väg att ske genom att vi slutar ödsla tid på att öronmärka budgeten med 999 kronor för förvaltning och 747 kronor till utveckling. Helst vill vi själva ha mandatet att äga besluten över budgeten så länge vi går mot målet. Vi slutar därför planera året i detalj och sätter ambitioner på kort och längre sikt men är beredda att ändra oss när vi utmanats av förändring och möjligheter. Förvaltningsmodeller, såsom PM3, tvistas och vässas för att bli mer agila eller ersätts med något SAFe-liknande. Förbättringsarbetet lär oss reflektera över vår verksamhetsutveckling och IT, projektform kanske inte alltid är den ultimata framgångsfaktorn!?
Skrotar det som inte skapar värde
I en mognande agil värld pratar man varken om projekt eller förvaltning. Dock är verkligheten fortfarande ofta en hybridvärld, utveckling som drivs i någon form av agilt projekt som sedan lämnas över till en mer eller mindre traditionell förvaltningsorganisation med beslutsforum som inte alls ligger i linje med det agila tankesättet.
Nu när vi börjat ana den magi som uppstår i agila organisationer, är det inte dags att skrota begreppet förvaltning för gott? Skapas verkligen värde genom att särskilja förvaltning från nyutveckling när det segregerar människor och leder till kompetenstapp och en dispyt om vad som är hett, sexigt eller inte? Ska vi inte bara ta och kalla allt utveckling? Och är det inte de människor som vet mest som ska bygga det nya så vi slipper onödiga överlämningar och samtidigt skapar hållbara och stimulerande arbetsplatser? Det är roligt att få vara med och se det här skiftet ske framför våra ögon. Äntligen händer det på riktigt, att de agila värderingarna kommuniceras från själva företagsledningen!
Hela havet stormar
Paradoxalt nog är den här mognadsfasen i IT-branschen förenad med känslan av att hela havet stormar då nästan alla söker efter sina nya roller. Vad ska förvaltningsledaren kallas i sin nya kompetensroll? Och vad ska vi kalla oss när vi inte längre får heta projektledare? Och vad ska alla mellanchefer göra nu när mandatet i den allt plattare organisationen delegeras dit där det hör hemma?
Projektledaren och förvaltningsledaren måhända inte efterfrågas i lika stor utsträckning framöver inom just dessa epitet, men sannerligen kommer kompetensen behövas även om den agila skalningen i branschen stöper om namnen framöver. Det som nu blir viktigt för att lyckas med den agila transformationen för klassiska förvaltningsobjekt är att få upp pulsen i sitt strategiarbete. Att just göra strategiarbetet konkret och pulserande är avgörande för att få det dagliga arbetet i dessa arbetsformer lyckosamt och inte leda till för stora synkproblem mellan teamen eller en känsla av att inte ha kontroll.
En reflektion över vår samtid. Många funderingar men vi blir bättre!
Helena och Cecilia