Vad skulle du göra om du inte var rädd? Sedan jag läste boken Lean in av Sheryl Sandberg har jag ställt mig själv den frågan vid flera tillfällen. Frågan har både utmanat och väglett mig samt hjälp mig inse att den lätta vägen nödvändigtvis inte är den rätta. För ungefär ett år sedan fick jag möjligheten att ta en projektledarroll hos min kund och även om jag kände att jag hade förutsättningarna att klara det fanns vissa rädslor. Skulle projektdeltagarna med mycket mer erfarenhet lyssna på mig? Hur skulle jag göra för att arbeta proaktivt för att undvika brandsläckning? Sedan ställde jag mig frågan vad jag skulle göra om jag inte var rädd och svaret var ”jag skulle köra”.

Mina tidiga tankar

Medarbetare var en viktig del för mig när jag skulle börja söka jobb efter examen. För mig är det oftast de medarbetare jag har haft som genomsyrat minnen från tidigare arbetsplatser. Redan för ett par år sedan, när jag kom i kontakt med Centigo för första gången, fick jag ett härligt bemötande och en bra magkänsla efteråt. Det räckte just då för att jag skulle minnas företaget och senare vilja söka mig dit för mitt första jobb.
Mina tankar handlade mycket om min förhoppning om att själv få vara en medarbetare med stora utvecklingsmöjligheter. Jag ville också att det skulle finnas en förväntan på mig att ta ansvar för mina egna målsättningar. Det jag inte hade reflekterat över i samma utsträckning var vad jag själv skulle kunna bidra med till andra och hur de i sin tur skulle kunna hjälpa mig. Jag såg mig nog (utan att egentligen vilja det) mer som en isolerad ö, redo att ta mig an arbetslivet.

Det har gått tre år sedan jag påbörjade Konsultprogrammet och i juni i år blev jag färdig. Jag som gillar att reflektera mycket har under tidens gång utvärderat mitt val av första jobb, hur jag trivts och vad jag har lärt mig. Däremot, är det enklare att sätta ord på mina känslor och åsikter nu, när jag inte längre är mitt i ”det”. Så idag, fyra månader efter att jag blev färdig med Konsultprogrammet och saker och ting har landat inom mig, har jag kommit underfund med mycket.

Flera gånger under studietiden ställde jag mig frågan: vad för nytta i arbetslivet kommer jag egentligen att ha av denna kurs, tenta eller inlämningsuppgift? Som civilingenjör i industriell ekonomi känns den klassiska trippelintegralen eller ortogonalprojektionen svårapplicerbar i det verkliga livet när den väl lärs in. Som konsult fem veckor in i introduktionsprogrammet kan jag avslöja att användningen av dessa matematiska begrepp känns långt borta även nu. Vad har jag då haft för nytta av studierna i arbetslivet?

För drygt tre år sedan började Amanda Lidström på Centigo i vår största affärenhet, Business Transformation. Sedan dess har hon jobbat på två helt olika kunder men haft en liknande resa med dem båda. Resor som har börjat med mindre uppgifter för att sedan växla upp till större projekt med mer ansvar. Efter växande ansvar och positiv feedback från kunderna kom det fina intyget från Centigo – utnämnandet till Årets konsult.

Som nyutexaminerad ingenjör eller ekonom (det senare i mitt fall) finns oerhört många karriärsvägar att välja mellan. Det här med att inte stänga några dörrar kan verka skönt på förhand, men när en väl ska välja dörr är det desto knivigare. De universitetsstudenter som nu tar steget ut i arbetslivet tillhör generationen som brukar benämnas som Millennials. Vad som karaktäriserar oss har det skrivits en hel del om de senaste åren. En av de mest omtalade värderingarna som vi påstås ha är att vi inte nöjer oss med vilket meningslöst jobb som helst. Vi vill ha ett arbete vi kan påverka, där vi kan göra skillnad och där vi kan bidra till en bättre värld. Stora ord såklart, men i mitt och många av mina kollegors fall ligger det mycket i det.

Det var med nervösa steg som jag begav mig upp för trapporna till Centigos kontor på tionde våningen den där måndagen för drygt fyra veckor sedan. Vilken galning tar trapporna till tionde våningen tänker ni kanske. Men vad gör man när man ännu inte riktigt listat ut hur hissen fungerar. Att manövrera hissen är bara en utav alla saker jag lärt mig under de senaste veckorna på Introduktionsprogrammet.

I skrivande stund har jag arbetat på Centigo i fyra veckor och har snabbt anpassat mig till det nya livet med jobbrutiner, kollegor och gratis kaffe. Arbetslivet känns därmed än så länge helt okej!

Vill du jobba på ett företag som drivs helt utan chefer och som ger dig möjlighet att utvecklas utifrån din ambition? Vi söker dig som vill vara en del av en ambitionsdriven kultur som präglas av entreprenörsanda där du får vara med och skapa värde i utmanande förändringsarbeten hos våra kunder

Under stora delar av ens liv är det någon annan som styr, planerar och ger direktiv för hur man ska utvecklas. Det gäller framförallt under tiden i skolan och på universitet, men även på extrajobb och i studentengagemang. Att någon bestämmer och tar ansvar åt en kan vara bekvämt och vissa trivs i en sådan miljö. Jag personligen har aldrig känt mig inspirerad av det och har alltid känt en frustration över att vara begränsad till någon annans plan för min utveckling.